Oppidanen

Jag har tagit min examen och här ligger jag i mitt lilla rum i den stora staden Stockaryd och funderar på framtidens ovisshet. Fönstret är halvt öppet och jag funderar på att stänga igen för idag. Klarar inte av allt oljud. Stockaryd är en stor stad och festprissarna tycks aldrig vilja gå hem. Det vankas tydligen efterfest och jag hör hur folket utanför skriker efter en taxi som vägrar stanna och köra hem dom berusade gossarna. Dom börjar sjunga i otakt på en låt som jag inte minns namnet på och till slut får jag nog. "Nu får det vara nog, vi försöker sova här!", skriker jag åt dom. Dom tystnar och går ner mot stan. Tur att man bor i utkanten ändå. Jag lider med dom som bor nere vid storgatan. Metropolen av diverse restauranger och pubar. Platsen där festen aldrig tar slut.

Det är värst på helger, såklart. Hulliganer samlas på torget för att supa sig fulla inför fotbollsmatcherna. Dom kallar sig för "IFK Stockaryd Hulliganz". De värsta och hårdaste killarna man kan tänka sig. Knivslagsmål och mord är vardagsmat här och det tycks aldrig ta slut. Polisen har ingen kontroll och invånarna är rädda. Alla utom jag. Jag är inte rädd för nåt.

Kan ni tänka er, Stockaryd. Vilken brutal och vild stad ändå.

Nu åkte en lastbil förbi huset. Helt otroligt.

Godnatt.