Oppidanen

Se vad jag hittade i en gammal skolkatalog! Det är jag och min gamla klasskamrat Steven. Bilden är tagen under en kemi-lektion och ja, det måste väl vara en sådär 20 år sen kanske. Som ni ser är jag inte särskilt glad på den här bilden. Det finns en tragisk historia bakom det hela.
Några minuter innan bilden togs hade jag och Steven ett gräl. Det var ett ganska barnsligt gräl kan man tycka såhär i efterhand men just då var jag väldigt upprörd.
Steven visste nämligen om att det skulle komma in en fotograf under denna lektionen. Precis innan fotografen kommer in i klassrummet ger Steven mig den där skålen med vätskan i. "Jag tror att det är din tur att labba lite nu", sa han till mig. Jag hade inte varit särskilt delaktig så självklart kunde jag göra det. Han räckte fram skålen och jag tog emot den. Sedan sa han: "Haha, bra där. Nu böjer jag mig ner lite belåtet såhär för snart kommer det in en fotograf och han vill säkerligen att någon av oss ska se aktiva ut". "Jaha, okej. Men det där ser väl inte särskilt aktivt ut när du hänger sådär", sa jag då lite undrande. "Jo, såhär ligger det till. När han tar bilden häller du i vätskan och jag hänger här lite avslappnat precis som att du vore min slav". "Vadå din slav", frågade jag upprört. Precis då kommer fotografen in i klassrummet. "Jaha, se där! Perfekt! Aktivt och bra Daniel, nu tar jag en bild!" Sekunden innan bilden tas viskar Steven: "You´re my bitch now".

När bilden hade tagits var jag fullständigt vansinnig. Jag kastade skålen med vätskan i ansiktet på Steven och skrek "MIG ÄGER INGEN!!" Sedan sprang jag ut ur klassrummet med gråten i halsen. Jag såg aldrig Steven igen. Det visade sig att vätskan jag impulsivt kastat i hans ansikte var en farlig syra. Jag hamnade på behandlinghem och här sitter jag idag, 20 år senare, i min cell och skriver denna text.

Jag saknar Harvard Business School och undrar hur Steven har det idag.

Till min stora förvåning upptäckte jag idag att jag bor 1 km från en vacker sjö. Det finns även en fin stig runt sjön och det ska jag utnyttja väl. Äntligen ett härligt och dugligt spår att springa på! Jag tog en kvällspromenad runt denna sjö ikväll. Det var härligt, det. Nu när sommaren är på ingång växer även saknaden efter småland mer och mer. När det är vinter bryr jag mig inte om vart jag befinner mig i landet. Men nu, sommaren i småland är fin. Sjöarna och skogarna, där min barndom och trygghet skapades. Stockholm är såklart fint på sommaren också och det är ingen brist på sjöar eller skogar. Det gäller bara att hitta dem. Nu har jag hittat min sjö och skog. Dit ska jag gå när jag får känslan av att massmörda allt som heter bilar, bussar och människor.

Jag vaknar av solens hetta i mitt pojkrum på Sävsjövägen denna morgon. Det är lördag och jag löper amok ut till köket för att ta mig en smörgås som jag sedan tar med mig ner i källaren där jag klär på mig mina nya fristadskläder som jag fått i födelsedagspresent en månad tidigare. Jag hämtar ut min älskade cykel. En grön cresent med sju växlar, dock utan möjlighet till bakåtramp. Däremot hade jag en hastighetsmätare av högsta klass. Jag var en duktig och galen cyklist kan jag tala om. Borta vid dagiset på långgatan hade dom hastighetsbegränsning på cykelvägen. Detta var mycket festligt för mig då jag med min hastighetsmätare fick möjlighet att skåda med egna ögon vilken fartdåre jag var. Jag tog alltid sats borta vid macken och sedan full fart mot dagiset. Jag blåste förbi i otroliga 20 km/h och ropade sedan av stolthet - "Vad sa ni nu då? Kom och ta mig då om ni törs!"

Sedan uppför tallbacken och in bland småvägar i skogen mot Sävsjö. Här var det fint att cykla men uppförsbackarna var jobbiga. Halvvägs in på vägen kom man till en topp där man kunde se ut över den lilla byn Stockaryd. Där brukade jag stanna till för att se efter om jag kunde se mitt hus. Efter att ha bekräftat synligheten av huset och även vinkat av oklar anledning cyklade jag vidare. Tillslut kom man ut på den stora 90-vägen. Där gällde det att vara försiktig ca 600 meter innan den lilla vägen in mot Häggatorp började. Väl där kunde man andas ut igen. Succé!

Efter 3 kilometer på den lilla vägen kom jag fram till Häggatorp denna morgon. Farfar stod och väntade och vinkade glatt när han fick syn på mig. Jag ökade alltid farten när farfar tittade. Allt för att imponera. "Bra fart Daniel, bra fart", kunde han säga.

En heldag med farfar väntade. Det var en absolut höjdpunkt då han var min bästa vän. Denna morgon skulle vi klyva ved och sedan stapla veden fint i den så kallade flon. Farfar klyvde och jag floade. Det var en bra fördelning men ibland fick även jag testa på att klyva under hård bevakning. "Tryck inte trät mot klyven, det ska gå mjukt och fint. Låt maskinen göra jobbet", beordrade han strängt. Jag uppfattade processen och nickade stolt.
Vi tävlade ofta när vi staplade ved. Jag var snabb, det får jag lov att säga, men farfar, han var snabbare. Dock ville han gärna hävda att jag var bättre. Beröm och ironi. "Se så bra du floar. I den här farten blir vi ju klara innan elvakåffet", skämtade han.

Vi blev klara till middag vilket var helt godkänt och efter måltiden tog vi en promenad ut i den härliga skogen som han älskade så mycket. "Se så fint", kunde han säga och pekade sedan mot vitsipporna som växte där under en tall. Jag minns speciellt en konversation vi hade efter att ha gått ett par kilometer.

-Farfar? Hittar du verkligen i skogen?
-Nä, det kan jag inte påstå. Svarade han allvarligt.
-Hur ska vi komma hem då? Frågade jag då oroligt.
-Jadu pojk, vi får la helt enkelt sova under någon gran eller så.
-Jaha, okej. Det gör inget.
-Är det säkert det? Skulle du våga det? Frågade han.
-Såklart, när jag är med dig är jag aldrig rädd. Svarade jag.
-Det låter bra det. Svarade han med glimten i ögat.

Farfar hittade såklart i skogen. Han var skogens mästare.
Vi vandrade långt den dagen och när skymningen hade anlänt var vi nere vid sjön där Lasse hade en båt som man fick låna ibland. Han var snäll, Lasse.
Vi satte oss på klippan och såg hur solen sakta försvann bakom skogshorisonten. Det var väldigt vackert vill jag minnas. Trots skymning var det fortfarande varmt men den friska kylan från sjön blev allt mer påtaglig. Där satt vi och talade om livet och framtiden. En gädda hoppade upp i ett glädjerus från vassen och försvann sedan ner igen i den djupa och dunkla sjön. "Se på de där cirklarna som bildas efter plasket Daniel. Det är vackert". Jag nickade men uppfattade inte det vackra i det hela. Nu i efterhand förstår jag. Jag förstår hur mycket farfar tyckte om naturen och djuren. Hur han såg det fina i allt levande.
Så, där på klippan satt vi. En ung grabb och en vis man.

Den där klippan utgör idag så många minnen av en annan klippa. En klippa som är älskad och saknad.

För ett tag sedan sa du att du ska ta lån på din lägenhet i Marbella, varför då?
Det kan vara kul att ha lån ibland. Man måste se det positiva i det hela. Glädje och framförallt harmoni!

Är det inte svårt att vara kompis med sitt ex?
Nej det funkar bra. Jag och Malou går bra överrens.

Vad ska du göra i sommar?
Resa jorden runt och träffa människor, djur och andra levande ting.

Hur kommer jag igång med ett hälsosamt liv?
Först och främst, sluta äta onyttigt. Jag antar att du är fet som ett svin och säkerligen mår dåligt över det. Du har dig själv att skylla, lilla vän. Motionera mera!

Hur verkställer du dina nya ideér? Dvs Från teori till verklighet?
Svårt att svara på. Det bara händer, liksom. Jag är väl en vinnare helt enkelt.

Hur gammal/ung är den äldsta/yngsta killen du har dejtat?
Yngsta, 13 år. Äldsta, 78 år.

Hej! Vilka ansiktsprodukter använder du? Alltså som du rengör och smörjer in ansiktet med osv.
Jag använder tusen olika produkter. Tvål är bra. Även YES, diskmedlet.

Hur håller du kontakten med dina vänner när du jobbar mycket?
Jag har i princip inga vänner. Det har aldrig varit min grej.

Hur har du lärt dig allt om tidningsutgivning? Förstår jag att du är motiverad och smart, men alla små detaljerna, hur man fixar layout, grafisk design, hur man vet att man inte missat något viktigt…?
Äch, det är väl inget. Självlärd helt enkelt. Jag får mycket inspiration av OKEJ och FRIDA. Bra tidningar det där.

Vilken stad var roligast att besöka under boksigneringen och varför?
Stockaryd var fantastiskt roligt! Det var så mycket folk och härlig stämning!

Hej Cyberspace!

Det var ett tag sen jag bloggade och det har sina naturliga skäl. Jag har flyttat till en lägenhet och därmed lämnat min kära sambo. Jag har inte haft internet på 3 veckor tack vare inkompententa idioter på bredbandsbolaget men jag lämnar den tråkiga historien bakom mig och siktar framåt.

Bloggen lever igen! Bravo!

Vad kan jag säga. Fredagsmys? Kanske lite. Ni då? Säkert ute och lever rövare. Lönehelg och allt. Nä, här sitter jag och kollar på någon slags danstävling på tv4. Tror det heter Let´s Dansk eller något sånt. Spännande!

Jag ser ut genom fönstret och se där, det snöar! Jag blir otroligt extralherad och tänker att nu är det inte långt kvar till jul! Nu ska det byggas snögubbar och snölyktor som aldrig förr. Visst, det är 10 månader kvar till julafton men ändå, julkänslan kommer tidigt i år! Kanske är det ett tecken på att jag ska planera julen mer noggrant detta året. Jag åker kanske till och med in till stan senare idag för att påbörja inköp av julklappar? Ja, så får det bli.
Måste hitta en fin gran också. En gran som inte barrar. Jag får vattna den med omsorg och lägga sockerbitar i vattnet som farsan gjorde för i tiden. "Granen håller sig oppe och behåller sin fina gröna färg längre", sa han belåtet.

Skinkan väntar jag med ett par veckor men när jag väl köper den ska det vara en stor och saftig jäkel. Det lär vara för tidigt att tillaga den så jag får helt enkelt frysa in den. Har dock en liten frys vilket helt enkelt medför att jag får köpa en större. Det blir fint, det.

Nu ger jag mig ut i skogen med yxan. Här ska det huggas en gran!

Klockan ringer och jag går motvilligt upp. Huvudvärk och ångest. Jag säger "oj oj" och går till toaletten. Tvättar av mig skammen med iskallt vatten. Född på nytt. Jag går ut i köket där du sitter och med din bittra uppsyn. Jag säger god morgon men får inget svar. Du tittar på mig med den där blicken som gör mig rädd. Jag sätter mig ner och frågar om dagens tidning kommit än. "Det är söndag, du vet mycket väl att vi inte får någon tidning på söndagar", svarar du. "Just det", säger jag och reser mig upp. Du tar tag i min arm innan jag hinner gå och frågar vad jag sysslar med. "Vart var du igår", frågar du skrikandes. Jag väljer att vara tyst. Orkar inte med den här diskussionen igen. Det är inte värt det. Jag sliter mig ur hennes tafattiga grepp och går mot ytterdörren. Du följer efter mig med bestämda steg för att konfrontera mig men jag ignorerar dig. Du har svikit och förnedrat mig allt för många gånger.
Jag går ut och slänger igen dörren hårt. Tavlan som vi har i hallen faller ner på det hårda golvet, tavlan på dig och mig som togs på vår bröllopsdag. Glassplitter och ett avslut. Där hände det.

Igår var jag på lägenhetsvisning i Solna. Jag ser alltid till att vara ute i god tid som den tidspessimist jag är. Igår var jag ute i alldeles för god tid, som så många gånger förr. Visningen skulle äga rum klockan 17:00 och jag anlände till Solna Centrum 16:10. "Jaha, och nu då?", tänkte jag när jag insåg mitt förödande misstag. Jag bestämde mig för att gå in på ett café och köpa mig en kopp kaffe för att fördriva tiden. Det är något speciellt med att sätta sig på ett café själv. Sorgligt på något vis, kan jag tycka. Folk satt och skrattade och pratade med sina vänner och där satt jag, enstöringen med sin lilla kaffekopp. Jag tog upp mobilen och mitt anteckningsblock då och då. Allt för att se upptagen ut. "Jag har gått hit själv för att sitta och jobba i lugn och ro".

Servitrisen kom fram två gånger till mig. Första gången ville hon upplysa mig om att det fanns nybakta kakor att köpa. Precis som att jag var efterbliven och inte FÖRSTOD att man KAN köpa kakor på ett café!

"Det är bra, tack", sa jag vänligt och hon svarade - "Är det säkert, det?"

Såg jag så ensam ut att en kaka kanske skulle "muntra upp mig"?

Andra gången kom hon fram och sa att det var gratis påfyllning av kaffe. Jag tackade och hon log åt mig på ett märkligt sätt.

Jag ska i fortsättningen undvika att sätta mig på ett café alldeles själv. Det var obehagligt och konstigt.

För några månader sen sade jag upp mitt bredband hos Tre men dom vägrar ta det på allvar. Jag får fortfarande räkningar som tydligen måste betalas och jag är mycket nära att skicka iväg ett hotfullt mail.

Kanske något i den här stilen;

Dear TRE,

I have noticed that you have not removed me from your system and I must say that I find it a bit troublesome. I have resigned my membership but I still get bills! Perhaps we have a problem in understanding each other. I have tried to be clear, but now allow me to be crystal clear:

After all these unnecessary bills you owe me 1 million US dollars. They are mine, I want them back and I want them now. Let me remind you that I am not the kind of person you would want as an enemy. I know every crazy crack nigger with a knife from here to Denmark. I know people so evil and flipped out that you would be suprised for a long time if you met one of them.

I know people with weapons.

And I promise you this: If I don't get my money I will hunt you down and you will run and run and run, but I will find you, I always do, and when I do I will cut you like a fish!

You hear me? Like a fish!

Please stay in touch

All the best

Daniel

Jag står i den långa kön till bankomaten. Jag är stressad men vill inte få utbrott. Inte här, inte nu. Gubben längst fram tar god tid på sig. Han för sakta in kortet i maskinen och häpnar därefter hur lätt det är nu för tiden. Teknikens utveckling som han varit med och betraktat i så många år. Han kommer till steget där han ska slå in sin pinkod. Dessa fyra siffror som han så noga måste dölja. Han tittar bak och säkerhetsställer att ingen ser. När han har scannat av sin area slår han in sin kod men trycker fel ett par gånger. Han kisar mot displayen och säger "det var då självaste.."
Han vänder sig om och ler mot sin ofrivilliga publik som stönar och pustar hej vilt. Han gör det med glimten i ögat som att ingen annan har något bättre för sig än att stå där och vänta. "Visst, jag är gammal men det är något fel på den här förbannade apparaten", muttrar han och vänder sig sedan om igen för att återigen försöka med denna fantastiska uppgift. Han lyckas tillslut slå rätt pinkod och en liten lättnad infinner sig hos människorna i kön. Pengarna kommer ut och han blir lyrisk. "Sådär ja, nu ska vi se", säger han och tar kvittot. Bra, nu kan han gå men han väljer att inte göra det. Mannen måste stå kvar och läsa vad som står på det där kvittot. Hur mycket pengar tog han ut egentligen och hur mycket pengar har han kvar?! Han måste få veta detta omedelbart! Att flytta sig 2 meter åt sidan och fortsätta analysera på ny position är inte relevant.

Bara en liten skitsak men ack så irriterande ändå.

Jag sparar mustasch. Roligt va? Det är en såndär grej som dom flesta killar vill göra nån gång. Det är intressant. Jag kan inte säga att min mustasch är den mest gedigna ännu men jag har stora förhoppningar om att den ska växa ut fint. Det är något speciellt med mustasch. Jag kopplar det till diktatorer. Alla dom stora diktatorerna hade mustasch och dom såg alla lika onda ut. Frågan är då, ser jag ut som en ond diktator?



Jag ser ganska ond ut här om jag får säga det själv. Dock beror det kanske inte på mustaschen. Min blick utstrålar inte glädje och godhet precis. Men ändå, vilken otrolig mustasch!

På tal om detta ansiktsuttryck. Bilden som jag har i mitt pass ser ungefär ut såhär. Jag ser ut som en terrorist som är kapabel till att göra vad som helst. Jag har inte haft några problem att komma igenom tullarna än men blickarna jag får av vakter är inte att leka med. Jag är ett primärt objekt som ska övervakas. Minsta lilla rörelse som kan misstolkas som ett hot är en börda för mig. Jag måste vara på min vakt och noga tänka igenom situationer innan jag handlar. Jag låter mig aldrig luras och jag vet vad dom säger om mig.

"Ledningscentralen, kom. Vi har en misstänkt terrorist med mustasch. Begär tillåtelse att skjuta, kom."

Det dom inte vet är att jag alltid har skyddsväst på mig! HAHA! Vad sa ni nu då?!

SÅ-OTROLIGT-ÄGDA!

Tänk dig att man ligger och sover men plötsligt vaknar av ett fruktansvärt oljud. Någon skriker och det är utan dess like! Man blir rädd men ändå nyfiken, såklart. Man tar sig upp ur sängen och kisar mot klockan. Man tror sig uppfatta tiden men glömmer bort den lika snabbt. Ljudet kommer från köket där dörren är stängd. Man knackar och plötsligt svarar någon.

-Ja, hallå?
-Vem där?
-Hurså?
-Vadå hurså? Vad skriker du om?
-Jag brände mig på plattan när jag skulle steka ägg.
-Vem är du då?
-Det är ointressant.
-Det är intressant i högsta grad ska jag tala om för dig! VEM ÄR DU OCH VAD GÖR DU I MITT KÖK?
-Jag steker ägg.
-DU SA DET MEN VEM ÄR DU FRÄMLING?!
-Jag är döden.
-Jaha, okej.
-Nöjd?
-Ja. Godnatt.
-Godnatt.
-Och du, sätt på fläkten. Det luktar bränt ägg i hela lägenheten.
-Det ska jag göra. Ursäkta.
-Det är lungt, godnatt då.
-Godnatt.

En rolig tanke bara. Jag gillar otippade händelser och konversationer.

Precis kommit hem från jobbet. Som alltid dricker jag mitt eftermiddagskaffe och ur högtalarna spelas lugna låtar av Beethoven. Detta är den bästa stunden på dagen. Efter att ha koncentrerat hjärnan hela dagen och konstant varit social och trevlig mot människor är detta underbart. Att sitta här och bara vara. Jag vet att jag måste ta vara på denna stunden eftersom jag har svårt att koppla av. När klockan närmar sig sex-sju blir jag alltid rastlös. Det resulterar oftast i promenad, löpning eller gym. Har även börjat simma på kvällarna. Har alltid underskattat simning men har ändrat uppfattning totalt. Känslan efteråt är extraordinär. Den sköna känslan av utmattning i varje liten muskel är fantastisk.

Jag gick en runda igår efter att ha varit på Erikdalsbadet. Jag gick längst skanstullsbron och vände tillbaka samma väg när jag kommit till Globen. Jag stannade på bron och såg ut över vattnet och längtade till sommaren. Jämförde min syn med bilder jag tog förra sensommaren. Jag är svensk, därför klagar jag.





Ge mig sommar ty jag är trött på snö, regn och kyla.