Frågor & Svar!

Jag får flera hundra mail om dagen av människor som ställer frågor angående mitt liv. Här kommer några svar!

Hej Isabella!
Kan du förklara för mig och alla andra som ev vill veta, varför du är så rädd för att vara ensam med dig själv! Varför måste du hela tiden ha någon “by your side”! Jag menar bara … skulle jag komma hem från en lång resa (med diverse makabra tågmissar) så skulle jag inte vilja göra något annat än att bara packa upp mina grejer … kanske duscha, lyssna på lite musik och BARA TA DET LUGNT utan att ha någon där …!!! Men, men: vi är ju uppenbarligen olika! MEN, HUR TÄNKER DU?

Hej! För det första heter jag inte Isabella. Jag förstår hur du tänker men vi äro alla olika. Jag gillar inte att duscha, lyssna på musik eller BARA TA DET LUGNT. Hoppas du kan respektera det. Mvh "Isabella"

Hej Bella! Allmän kärleksfråga… Jag har för mig att du skrivit att du prioriterar jobbet/det du brinner för (är väl samma sak i det här fallet? ;) ) framför mycket, ofta även kärleken. Jag är likadan, är fruktansvärt hängiven allt… utom mina förhållanden! Har väldigt svårt för att hitta tid och är inte alls bra på att kompromissa mellan mina största intressen och en pojkvän. Kan det vara för att jag inte har tillräckligt starka känslor eller tror du att hoppet är ute för sådana som oss? ;) Är det kanske lika bra att sluta bli ledsen när det inte funkar efter två-tre månader och ge upp letandet?
Hej! JAG HETER INTE BELLA?! Vad är det frågan om egentligen? Ja, ge upp letandet, kära du. Det blir nog bäst så.

Vad är det vackraste ordet du vet?
Asfalt är ett fint ord som betyder mycket för mig.

Berätta gärna lite om hur man blir bemött ute i businessvärlden när man är en ung, vacker kvinna som vårdar sitt utseende, klär sig exklusivt osv. MEN samtidigt är så driftig och intelligent som du är. Är folk väldigt fördomsfulla? Uppskattas bra smak och stil? Har du någon strategi för att göra ett bra första intryck? Hur ska man tänka när det gäller utseendet, t.ex. ska man tona ned det lite och kanske inte komma struttande på 13 cm-klackar med märkeskläder…? Tror du folk har svårt att se förbi den yttre fasaden och kanske inte lyssnar på vad man faktiskt säger, bara för att man sticker ut lite (på ett positivt sätt)?
Nu är jag inte en ung, vacker kvinna som vårdar sitt utseende eller klär sig exklusivt men jag förstår din poäng. Det är bra att sticka ut. Man måste våga vara sig själv. Häromveckan sprang jag runt på medborgarplatsen klädd i en batman-dräkt. Varför gjorde jag det, undrar säkert du då? Jo, för att jag kan och vill. MIG ÄGER INGEN!

Hur ska du fira jul i år? Med vem? Vad står på din önskelista som tomten ska läsa?
Jag ska fira jul i Alaska med Gry Forsell och Göran Hägglund. Jag önskar mig en moped och hoppas verkligen att tomten ger mig det.

Du har ju haft problem med acne, men hur har du fått så fin hy?
Nej det har jag inte. Den fina hyn har jag däremot fått genom daglig rengöring. Använder mig bland annat av ekologiskt margarin. Det gör susen, det!

Vem tar dina bilder? Och vad använder du för kamera?
Vilka bilder? Jag äger endast en engångskamera. Det duger för mig.

Ska du vara chefredaktör för din tidning och hur kommer du isf fördela din tid?
Vad lyssnar du på för musik? Minns att du tidigare sa att du var en indienörd, sedan lyssnade du på Britney och ABBA, vad lyssnar du på just nu?

Det är inte klart än. Vi är mitt uppe i processen så att säga. Det stämmer, ABBA och Britney Spears är det som gäller i min freestyle!


Sommarkväll.



Till min stora förvåning upptäckte jag idag att jag bor 1 km från en vacker sjö. Det finns även en fin stig runt sjön och det ska jag utnyttja väl. Äntligen ett härligt och dugligt spår att springa på! Jag tog en kvällspromenad runt denna sjö ikväll. Det var härligt, det. Nu när sommaren är på ingång växer även saknaden efter småland mer och mer. När det är vinter bryr jag mig inte om vart jag befinner mig i landet. Men nu, sommaren i småland är fin. Sjöarna och skogarna, där min barndom och trygghet skapades. Stockholm är såklart fint på sommaren också och det är ingen brist på sjöar eller skogar. Det gäller bara att hitta dem. Nu har jag hittat min sjö och skog. Dit ska jag gå när jag får känslan av att massmörda allt som heter bilar, bussar och människor.

Augusti 1998

Jag vaknar av solens hetta i mitt pojkrum på Sävsjövägen denna morgon. Det är lördag och jag löper amok ut till köket för att ta mig en smörgås som jag sedan tar med mig ner i källaren där jag klär på mig mina nya fristadskläder som jag fått i födelsedagspresent en månad tidigare. Jag hämtar ut min älskade cykel. En grön cresent med sju växlar, dock utan möjlighet till bakåtramp. Däremot hade jag en hastighetsmätare av högsta klass. Jag var en duktig och galen cyklist kan jag tala om. Borta vid dagiset på långgatan hade dom hastighetsbegränsning på cykelvägen. Detta var mycket festligt för mig då jag med min hastighetsmätare fick möjlighet att skåda med egna ögon vilken fartdåre jag var. Jag tog alltid sats borta vid macken och sedan full fart mot dagiset. Jag blåste förbi i otroliga 20 km/h och ropade sedan av stolthet - "Vad sa ni nu då? Kom och ta mig då om ni törs!"

Sedan uppför tallbacken och in bland småvägar i skogen mot Sävsjö. Här var det fint att cykla men uppförsbackarna var jobbiga. Halvvägs in på vägen kom man till en topp där man kunde se ut över den lilla byn Stockaryd. Där brukade jag stanna till för att se efter om jag kunde se mitt hus. Efter att ha bekräftat synligheten av huset och även vinkat av oklar anledning cyklade jag vidare. Tillslut kom man ut på den stora 90-vägen. Där gällde det att vara försiktig ca 600 meter innan den lilla vägen in mot Häggatorp började. Väl där kunde man andas ut igen. Succé!

Efter 3 kilometer på den lilla vägen kom jag fram till Häggatorp denna morgon. Farfar stod och väntade och vinkade glatt när han fick syn på mig. Jag ökade alltid farten när farfar tittade. Allt för att imponera. "Bra fart Daniel, bra fart", kunde han säga.

En heldag med farfar väntade. Det var en absolut höjdpunkt då han var min bästa vän. Denna morgon skulle vi klyva ved och sedan stapla veden fint i den så kallade flon. Farfar klyvde och jag floade. Det var en bra fördelning men ibland fick även jag testa på att klyva under hård bevakning. "Tryck inte trät mot klyven, det ska gå mjukt och fint. Låt maskinen göra jobbet", beordrade han strängt. Jag uppfattade processen och nickade stolt.
Vi tävlade ofta när vi staplade ved. Jag var snabb, det får jag lov att säga, men farfar, han var snabbare. Dock ville han gärna hävda att jag var bättre. Beröm och ironi. "Se så bra du floar. I den här farten blir vi ju klara innan elvakåffet", skämtade han.

Vi blev klara till middag vilket var helt godkänt och efter måltiden tog vi en promenad ut i den härliga skogen som han älskade så mycket. "Se så fint", kunde han säga och pekade sedan mot vitsipporna som växte där under en tall. Jag minns speciellt en konversation vi hade efter att ha gått ett par kilometer.

-Farfar? Hittar du verkligen i skogen?
-Nä, det kan jag inte påstå. Svarade han allvarligt.
-Hur ska vi komma hem då? Frågade jag då oroligt.
-Jadu pojk, vi får la helt enkelt sova under någon gran eller så.
-Jaha, okej. Det gör inget.
-Är det säkert det? Skulle du våga det? Frågade han.
-Såklart, när jag är med dig är jag aldrig rädd. Svarade jag.
-Det låter bra det. Svarade han med glimten i ögat.

Farfar hittade såklart i skogen. Han var skogens mästare.
Vi vandrade långt den dagen och när skymningen hade anlänt var vi nere vid sjön där Lasse hade en båt som man fick låna ibland. Han var snäll, Lasse.
Vi satte oss på klippan och såg hur solen sakta försvann bakom skogshorisonten. Det var väldigt vackert vill jag minnas. Trots skymning var det fortfarande varmt men den friska kylan från sjön blev allt mer påtaglig. Där satt vi och talade om livet och framtiden. En gädda hoppade upp i ett glädjerus från vassen och försvann sedan ner igen i den djupa och dunkla sjön. "Se på de där cirklarna som bildas efter plasket Daniel. Det är vackert". Jag nickade men uppfattade inte det vackra i det hela. Nu i efterhand förstår jag. Jag förstår hur mycket farfar tyckte om naturen och djuren. Hur han såg det fina i allt levande.
Så, där på klippan satt vi. En ung grabb och en vis man.

Den där klippan utgör idag så många minnen av en annan klippa. En klippa som är älskad och saknad.


Här kommer svaren på era frågor! Kul!

För ett tag sedan sa du att du ska ta lån på din lägenhet i Marbella, varför då?
Det kan vara kul att ha lån ibland. Man måste se det positiva i det hela. Glädje och framförallt harmoni!

Är det inte svårt att vara kompis med sitt ex?
Nej det funkar bra. Jag och Malou går bra överrens.

Vad ska du göra i sommar?
Resa jorden runt och träffa människor, djur och andra levande ting.

Hur kommer jag igång med ett hälsosamt liv?
Först och främst, sluta äta onyttigt. Jag antar att du är fet som ett svin och säkerligen mår dåligt över det. Du har dig själv att skylla, lilla vän. Motionera mera!

Hur verkställer du dina nya ideér? Dvs Från teori till verklighet?
Svårt att svara på. Det bara händer, liksom. Jag är väl en vinnare helt enkelt.

Hur gammal/ung är den äldsta/yngsta killen du har dejtat?
Yngsta, 13 år. Äldsta, 78 år.

Hej! Vilka ansiktsprodukter använder du? Alltså som du rengör och smörjer in ansiktet med osv.
Jag använder tusen olika produkter. Tvål är bra. Även YES, diskmedlet.

Hur håller du kontakten med dina vänner när du jobbar mycket?
Jag har i princip inga vänner. Det har aldrig varit min grej.

Hur har du lärt dig allt om tidningsutgivning? Förstår jag att du är motiverad och smart, men alla små detaljerna, hur man fixar layout, grafisk design, hur man vet att man inte missat något viktigt…?
Äch, det är väl inget. Självlärd helt enkelt. Jag får mycket inspiration av OKEJ och FRIDA. Bra tidningar det där.

Vilken stad var roligast att besöka under boksigneringen och varför?
Stockaryd var fantastiskt roligt! Det var så mycket folk och härlig stämning!


Back.

Hej Cyberspace!

Det var ett tag sen jag bloggade och det har sina naturliga skäl. Jag har flyttat till en lägenhet och därmed lämnat min kära sambo. Jag har inte haft internet på 3 veckor tack vare inkompententa idioter på bredbandsbolaget men jag lämnar den tråkiga historien bakom mig och siktar framåt.

Bloggen lever igen! Bravo!

RSS 2.0