Oppidanen

Idag är det en speciell dag. Jag ska nämligen på min livs första arbetsintervju! Jag är taggad, förväntansfull och lite nervös. Framförallt tycker jag att det ska bli intressant att se hur det generellt sett går till.
Det vore lite flashigt men samtidigt otroligt otippat om dom sätter mig i ett mörkt rum och ber mig vänta där några minuter. Det går fem minuter, sedan tio. Det hänger en gammal klocka på väggen som tickar väldigt högt. Allt för att testa mitt psyke. Efter tjugo minuter kommer det in en överviktig man i kostym. Han sätter sig framför mig och tänder en liten bordslampa som är riktad rakt mot mitt ansikte. Han tänder en cigarett och tittar sedan lite nonchalant i några papper. Cigarettröken sprider sig i det lilla rummet på 10 kvadratmeter. Jag ber om ett glas vatten men får ett bestämt nej. Han plockar fram en kopia på mitt CV som han noggrant läser igenom.
"Jaahaa duu daniel", mumlar han.
Han anklagar mig senare för att vara en spion åt ett annat företag och nu ska jag dö en långsam död om jag inte berättar allt jag vet. Han torterar mig men jag väljer att vara tyst.
Får.inte.tjalla.

Närå, sådär kommer det nog inte gå till.
Det kommer går bra, det här.


Word of Wisdom: TORQUERE - Latin för tortyr som betyder vrida eller pina.