Oppidanen

Slutade tidigt idag, vilket var skönt. Suttit i möten här och där. Mest med projektgruppen där vi har diskuterat ekonomi och kundtjänst. Det är mycket intressant att vara med på dessa möten. Det finns många hemligheter ska ni veta, där allt handlar om pengar.

Det har dock inte varit min dag. Inget speciellt men ni vet hur det kan vara. Man är glad och framåt på utsidan men innerst inne vill man bara gå hem och bara vara. Man måste få vara för sig själv ibland. På jobbet träffar jag kunder hela tiden och jag pratar i telefon stup i kvarten. Det är roligt, såklart. Men ändå, ibland vill man bara skrika "NEJ!"

Tänker att det vore skönt att resa iväg och bojkotta alla sociala medel. Vara borta i en månad eller så. Jag skulle hyra ett litet hus någonstans. Jag skulle gå upp tidigt och sätta mig på balkongen med den vackra havsutsikten. Sitta där, ta en snus med morgonkaffet och bara vänta på solen. Se den sakta stiga för att till slut möta min blick.

På kvällarna skulle jag klä upp mig för att sedan gå ut bland människor. Likt en flanör skulle jag vandra omkring utan kopplingar eller åsikter. Skulle gå till en lugn bar och sätta mig i ett hörn. Smutta på en whiskey och betrakta min lugna omgivning för att sedan vandra mot havet. Den natten skulle jag sova där under bar himmel. Känslan av frihet under en stjärnhimmel. Det skulle smaka det.

Men, här och nu. Verklighet. Utanför fönstret är det grått och mörkt och jag tänker att detta vädret är avskyvärt. Jag får motivation att verkligen realisera min resa en vacker dag.

Så får det bli.