Oppidanen

Okej, nu får det vara nog. Abstinensen ångar för fullt och nu tänker jag banne mig börja blogga igen. Yes! Mycket har hänt sedan sist. Jag har lämnat småland och bor numera i våran vackra huvudstad Stockholm. Ni kanske inte tror det men skillnanden mellan Stockaryd och Stockholm är enorm. Jag lovar er, det är sanning mina vänner. Här finns det bilar, lastbilar, bussar och framförallt, människor! Kan ni tänka er? Människor! Dom finns överallt men dom kommunicerar inte med varandra på samma sätt som hemma. Här går man inte in på ICA och hälsar på alla man ser. Man säger tydligen inte förlåt eller åtminstånde ursäkta om man råkar stöta emot någon på ett sådär obehagligt sätt. Nej, här är man den individ man är. Alla har sina uppdrag och mål, allt som kommer i vägen skall förintas. Ja, så är det. Man lär sig hantera det och man lär sig framförallt att inte bli likadan. Som den dräng jag är säger jag ursäkta, dock hälsar jag inte på främlingar. Min mor sa till mig i tidig ålder att det gör man inte och då gör jag inte det.

Sådär, första inlägget på ett halv år avklarat. Gött!