Oppidanen

Jag har funderat lite på mitt namn den senaste tiden. Daniel baklänges blir Leinad. Jag gillar det. Tänker att när jag blir äldre ska jag byta till Leinad. Farbror Leinad.

Jag kommer vara den ensliga gubben på torpet. Jag kommer ha en välskött trädgård med enbärsbuskar och ett jordgubbsland täckt av nät. Jag kommer vara en mycket snäll farbror men barn kommer vara rädda för mig. Deras föräldrar kommer varna dom i tidig ålder att uppe på torpet där farbror Leinad bor, där får ni inte vara. "Han är en sur gubbe och det sägs att han har varit med i ett och ett annat krig. Han är farlig och tvär!"

Barn kommer bli nyfikna. Dom kommer smyga på mig men jag tänker inte låta mig luras. Jag tänker sitta och vaka i fönstret om kvällarna. Närmar dom sig huset kommer jag skrika åt dom. "DETTA ÄR PRIVAT MARK, FÖRSVINN HÄRIFRÅN! FÖRSVINN!".

Inte för att jag kommer ha något emot barn. Bara det att farbror Leinad ej vill bli störd.

På söndagar kommer jag gå till kyrkan. Jag kommer sitta längst bak och betrakta min omgivning. Prästen känner mig och nickar välkomnande åt mig innan han sänker armarna och ger församlingen tillåtelse att sätta sig ned.
När predikan är över cyklar jag hemåt. Tänder en cigarr och sätter mig vid fönstret och vakar över min mark. Min privata mark som kommer vara så fin.